Tideräkning ;
Tomanska kalendern (instiftad av Toma dur Ahmid) antogs cirka tvåhundra år efter den siste manlige Aes Sedaiens död och utgick från världsfallet (e VF)
Många annaler förstördes under trollockkrigen, så mycket att det vid krigets slut uppstod tvister om vilket exakt innevarade år var enligt den Tomanska kalendern.
En ny tideräkning föreslogs av Tiam av Gazar, en tideräkning som utgick från den förmodade befrielsen från hotet från trollocker och i vilket varje år kallades Fritt År ( FÅ) . Gazakalendern antogs världen över tjugo år efter krigsslutet.
Artur Hökvinge försökde införa en ny kalender, som utgick från kejsardömets grundande (FG , Från Grundandet), men den kalendern är numera enbart historiker som känner till och hänvisar till. Efter hundraårskrigets utbredda förödelse, död oc tumult föreslogs en ny tidräkning av Uren din Jubai Vindmås, en av havsfolketslärde, och denna stadfästes av allhärskaren Farede av Tarabon.
Faredekalendern, som utgår från det godtyckligt fastställda slutet på hundraårskriget och räknas enligt den Nya Tidsåldern (NT), är den kalender som för närvarande används.